Take me out..

Då var jag vid tangentbordet igen och kan delge er det senaste som har hänt. Det har inte hänt ett jävla skit! Knegar på under veckorna, chillar på helgerna men i övrigt så är det ungefär som vanligt. Jag har fortfarande inte blivit fri från den envisa hostan jag fick genom att åka till Östersund..(jag hatar Östersund) och börjar bli duktigt jävla leds av att inte kunna träna och konstant sitta och småhosta, något som även mina nya kollegor på jobbet gärna ger mig gliringar för att jag gör. Jag har kommit ner till 82 kg nu och är på god väg att passera 80-strecket ner till önskade 79 kg och sen tänker jag försöka hålla mig under 82 kg i fortsättningen. Det har dock inneburit vissa konsekvenser att bli lite mindre. De jeans jag har är jag inte riktigt nöjd med längre..alltså hur de sitter på kroppen. Kanske är det bara en känsla men de känns alldeles för stora! Eller så var de alldeles för tighta tidigare utan att någon sa något till mig och att de nu är i normalläge på kroppen i stället för att vara på väg att brista i sömmarna..vad vet jag..

För övrigt så är jag på väg tillbaka till att verkligen leva nära musiken igen! Jag köpte min första fullpris-skiva på evigheter i fredags när jag smällde till och köpte nya Interpol i Bengans butik på Drottninggatan. Den fantastiska känslan av att köpa en skiva är svårslaget. Det är bara att konstatera att mp3 är förbannat praktiskt, men en riktig skiva är oslagbart! Självklart blev jag så fantastiskt inspirerad att jag under lördagen tog med mig Lisa och drog till St. Eriksplan..Stockholms skivmekka. Lisa hade fingertoppskänslan att inte ta rygg på mig i butiken utan träffade sin kompis med det bekanta namnet Lisa och tur för oss båda var väl det. För jag hamnade i ett sånt stim i butiken att det var som på gamla goda 90-talet! Jag gick in på CD-börsen och sen parkerade jag mig bland travarna av skivor och på dryga 45-50 minuter så stod jag på samma kvadratmeter och botaniserade bland den stora musikskatten. Så kom jag även därifrån med några fynd, men framför allt så fick jag blodad tand och längtar till nästa lön så jag kan åka dit och investera i lite mer =). Så vad fick jag med mig den här gången? Rolling Stones – Exile on main st. , Stone Temple Pilots – Core, Kent – Röd, Deadweathers och en samlingsskiva från Detroit-scenen som ligger ungefär en meter ifrån mig men som jag inte kan se namnet på. Och då ska det tilläggas att jag ändå var hård i min sortering av skivor den här gången..och även lade tillbaka tre skivor. Men det kommer mera!

Nu ska jag försöka sova så jag kan få lite ordning på dygnsrytmen och balansen mellan sömn och vakenhet. Jag har varit på verksamhetsplanering i två dagar med jobbet och haft heldag i möte idag så efter tre astunga dagar så är jag helt snurrig i bollen och har typ noll energi. Så var det ju också den här satans hostan..men jag lever på att ZLATAN GJORDE 2 MÅL IGÅR OCH MILAN ÄGER!!!!!

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Standing in the way of control..

Så var jag här igen. Min HTC ligger och vibrerar på bordet för att signalera omstarten efter installation av den nya uppdateringen, min kärlek sitter med min pappas gamla Gretch och plinkar och jag sitter här med mitt trådlösa tangentbord och skriver på burken kopplad till TV-n. Min laptop packade till slut ihop (den höll hela 8 månader!) och vägrade starta så jag fick lämna in den på reparation eller vad man nu ska kalla det. Tur nog så hade den krånglat så mycket och så länge att jag till slut hann kopiera nästan allt jag hade i hårddisken förutom några nedladdade avsnitt av Californication. Computer City hade iaf inga konstigheter att agera snabbt och smidigt. Den lämnades in i förrgår och idag kunde jag läsa att de har bytt ut moderkortet och uppdaterat BIOS så förmodligen kan jag hämta den redan i morgon..bra jobbat Computer City!

För övrigt så har jag fortfarande inte gett upp mitt projekt med att lära mig att spela gitarr. Jag har plinkat varje dag och det kommer sakta men säkert även om jag naturligtvis är otålig till naturen och redan önskar att jag kunde sitta och spela igenom alla mina favoritlåtar som värsta trubaduren…även om jag själv oftast inte står ut med någon som plockar fram gitarren på festen för att spela sönder varenda känd rocklåt som gjorts tidigare., bara för att få ligga lite med några av tjejerna som annars bara hänger med en cigg under köksfläkten. Men snart så är jag där…där på nivån att skriva låtar…lika bra som The Gossip och kanske kanske har jag tack var det, råd med att köpa min BMW 5-serie?

Valet kryper närmare och jag är fortfarande kluven till var jag vill lägga min röst…däremot så känns det nästan lite som att det bara är av akademisk karaktär eftersom jag är så fullkomligt övertygad om att det INTE blir maktskifte. Även när alla var som mest förbannad på borgarna och gafflade om att det minsann skulle bli ändring i nästa val, så var jag tämligen säker på att de sitter kvar efter valet. Oavsett politisk åskådning så tror jag inte att det är någon som faktiskt kan säga att den rödgröna oppositionen känns som en habil union som kommer hålla i skapandet av en regeringsplattform. Två av partierna skulle få göra det första gången i sin historia och det tredje partiet, som trots vikande siffror är det största partiet, är vana att få regera på egen hand och kommer därför att få stå lite med mössan i handen inför sina nya lekkamrater i en regering. Jag tror faktiskt inte att någon tror att det kommer funka och det visar sig ju även tydligt i enkäter bland politikerna själva som inte tror på en rödgrön seger.
Vidare kan jag informera om att det finns värderat hos spelbolagen hur utgången i valet kommer bli..och även om det inte är någon sanning, så är det sällan som bolagen är ute och cyklar speciellt mycket. Oddset på en seger för alliansen ligger på 1.30! Det motsvarar dryga 76% chans för en blå seger. Så..även om jag velar lite, kommer det spela någon roll var jag lägger min röst? Nej. Kommer jag ändå att välja med omsorg som om min enda röst avgjorde hela valet? Det kan du ge dig fan på! Min senaste tanke kring hela valet är följande: När det kommer blåsa riktigt hårt och Sveriges regering behöver strama åt..kommer Thomas Östros och Socialdemokraterna att klara av att hålla ihop samarbetet med V och MP när han föreslår nedskärningar i budgeten för miljön, för äldreomsorgen, att lägga delning av föräldraförsäkringen på is osv? Jag tror inte det. Jag tror helt enkelt inte att Östros är mannen som klarar av att ha de hårda nyporna. Jag tror inte att Mona är tillräckligt stark för att gå in och peka med hela handen, för jag tror heller inte att samarbetet är tillräckligt starkt för att hantera en sån ‘nödvändig’ intressekonflikt.

Nu dags att sova..måste få någon ordning på det här med tider och dygnsrytm..

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Working class hero..

Så kom då söndagen igen. Som alla andra söndagar så innebär det en jävla jobbångest, men den här gången är den av en helt annan magnitud än den brukar vara. Det är faktiskt med en hel del tillförsikt och målmedvetenhet som jag går till jobbet i morgon, men tyvärr så känns den också otroligt bräcklig. Jag hoppas innerligt att det inte går käpprätt åt helvete i morgon när ska bli en nystart. Nystart blir det också för att en av mina nyaanställda kollegor börjar. Vem det är vet jag bara till namnet så det blir spännande att se vad det blir av alltihop, men något jag vet redan nu är att dynamiken i gruppen kommer förändras och förhoppningsvis så förbättras även min arbetsbörda på sikt vilket är fundamentalt för att jag ska orka vara kvar. Inte bara orka på så sätt att jag ska undvika att springa in i den berömda jävla väggen utan även för att jag inte ska flippa ur fullständigt och deklarera klart och tydligt vad jag tycker om allt och alla. Det finns en del sanningar som behöver sägas men än så länge tänker jag hålla mig i skinnet…så länge något ändå är på väg att förbättras.

I övrigt..så har jag det faktiskt jävligt bra just nu. Vi gjorde en drive på Outletten idag igen och den här gången tog jag kön och bara seglade med var vi nu skulle i stället för att suga åt mig all uppmärksamhet som förra gången. Jag fick ändå med mig två tröjor därifrån, men endast en är potentiell måndagsklädsel eftersom den ena tröjan torrfäller och måste tvättas direkt innan jag har på mig den…typiskt!

Nu ska jag krypa ner med Lisa och se på det tredje avsnittet av solsidan. Så vansinnigt jävla roligt..tur att det finns möjligheter att ladda ner det man missade från TV. Jag visste att det var bra, jag visste att Rheborg är lysande..men det här är lite av the perfect storm när det kommer till honom!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

A new morning..

Så kan jag summera fredagen som den bättre dagen på ett bra tag. Plus på bettingen, seger för Sverige, Zlatan spelade drömfotboll, jag träffade Lisas bror, men också Lisas pappa med sambo (eller är det fru? Jag är lite kass på att minnas) och hennes son med flickvän. Många nya bekantskaper i en miljö där jag tyvärr inte är den mest sociala. Landskamper och Milan-matcher gör mig alltid nervös och introvert. Ett nervöst utbrott med olämpliga svordomar i den absoluta början av matchen avslöjade mig och efter en diskret tillrättavisning av Lisa (jag träffade trots allt några nya i hennes familj för första gången) så kunde jag i alla fall tagga ner så pass att jag i alla fall inte betedde mig som en halvgalen huligan på norra läktaren.  Trots min fokusering på matchen, som kanske är en aning större än genomsnittlige svensken, så var det väldigt kul att få träffa dem. Tyvärr är väl en fotbollsmatch lite som att gå på dejt på bio. Antingen så lägger man fokus på det man är därför att se på eller så lägger man fokus på varandra och missar vad som händer på planen/duken..en kompromiss är sällan möjlig mellan dem båda och igår blev det matchen som stal allt fokus. Jag hoppas dock att jag får chansen att träffa dem snart igen under lite mer ordnade former.

Lördagen är nu här och då är det läge att göra något av den. Lisa är iväg och träffar sitt tjejgäng och själv väntar jag på att Erkanoid ska höra av sig så vi kan teama upp för en fika. Vad lördagen innehåller utöver det återstår att se..jag känner mig på ett extremt shopping-humör men har inte riktigt medlen för det så jag får ta det lite lugnt. Får jag gissa så kommer jag ta en promenad runt området när jag kommer hem eftersom jag är alldeles för förkyld fortfarande för att kunna springa. Därefter blir det nog att softa med en bok och plinka lite på gitarren. Ja det stämmer..det evighetslånga projektet med att lära sig spela gitarr har fått ett nytt första kapitel. Jag hoppas innerligt att jag kan ta mig igenom det här nu, för jag vill fan inte ha två gitarrer ska stå i lägenheten och att jag inte kan använda mig av någon av dem.

Ska även passa på att ringa en sväng till mamma. Det var ett tag sen nu och det finns säkert en hel del att prata om. Fast först…en bloggning på min och Jonas musik- och filmblogg http://www.misantropen.com

Dagens pick-me-up-låt får bli Timbaland feat. Jojo – Lose Control

Peace out!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Exile on main st.

Dag två i så kallad exil. Det känns väldigt märkligt att bara sitta här och försöka slappna av eftersom jag är en person som har väldigt svårt att slappna av över huvud taget.  Jag får se det som nyttig träning helt enkelt och försöka göra något konstruktivt av det hela.
Jag har ändå under dessa två dagar tvingat mig själv att försöka tänka efter på vad jag tycker är roligt att göra. Roligt alltså. Det borde vara hur lätt som helst att komma på såna saker men för mig så är det inte det lättaste och nu när jag bor i 08 så är det lätt hänt att jag faktiskt glömmer bort att jag gör det och inte tänker på alla alternativen som finns här. Det är inte så att jag pga alla alternativ, låser mig. Nej, i mitt fall så glömmer jag bort att det är här jag bor! Det är kanske inte så konstigt. Efter 8 år i Östersund är det inte så konstigt att jag efter två månader i Stockholm inte kopplat om fullt ut, men det är ändå något jag måste försöka att få någon ordning på. Ett enkelt exempel på det är att jag gillar att se på fotboll live. I stan jag bor i finns det tre lag som spelar i Allsvenskan..ändå kan jag glömma bort det och se vilka matcher som spelas i division ett norra!

Ikväll blir det roligt i alla fall! Jag och Lisa ska gå på EM-kvalet Sverige – Ungern tillsammans med Lisas bror, styvbror (med flickvän, om jag minns rätt) och Lisas pappa. That’s right…jag ska gå på fotboll med svärfar! Mycket drillat..
Det borde inte vara några konstigheter i alla fall för jag har träffat Lisas bror och syster och de är verkligen två av de gulligaste personer jag har träffat. Så genuint lugna, snälla, sociala och trevliga! Så träffade jag även svärmor i söndags och även om det blev en kortare visit, så såg jag ju att samma egenskaper fanns hos henne som hos syskonen tre.
För övrigt blir det ju galet roligt att se Zlatan igen..denna gången som Milan-spelare!! Jag funderar på om jag ska slita av mig tröjan på läktaren och visa hur jävla hardcore-Milan jag är med mina tatueringar? Then again…jag ska träffa svärfar och jag är löjligt förkyld. Det vore kanske inte det smartaste draget att göra och några pluspoäng hos Lisa får jag inte heller. Men trots det är det en lockande tanke. Lite ”vasägerninurå!?” över det hela.

Nu är det dags att göra något konstruktivt medan laptopen tankar över alla filer till htpc-n. Laptopen har efter 7 månader i min ägo totalt ballat ur genom att överhetta för ingenting, så nu ska jag försöka lämna in den för reparation framöver. Det är något med mig och tekniska prylar alltså..vi är inte riktigt kompatibla, för jag vet ingen som får jävlas så mycket med dem som jag. Det är alltid nåt..men det är ju kul att ha en hobby också..

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

A taste of failure..

Jaha, då är det dags att blogga igen. Det låter som att det skulle vara onödigt ofta, men av vad jag har förstått så bör en blogg uppdateras minst en gång om dagen för att vara intressant. Igår var dock ett undantag och förklaringen är enkel. Jag är totalt jävla slutkörd! Visst, det går att avfärda som att jag är vek, att jag känner efter för mycket eller att jag bara är lite lat fast faktum är att det här har varit på gång länge och nu var det verkligen droppen.
Utan att gå in för mycket på det i detalj så har jag ända sedan jag började på jobbet 2006, haft en alldeles för osund inställning till arbete. Jag har haft svårt att värdera min fritid, haft svårt att säga nej och framför allt så har jag varit helt oförmögen att lämna jobbet på jobbet när jag slutat. Jag har pratat om jobbet när jag varit ledig, grubblat kring jobbet på kvällarna, drömt intensivt om jobbet på nätterna och det är aldrig bra tecken. Så fick jag byta arbetsplats från ÖSD till Stockholm och hade en förhoppning att det intensiva skulle försvinna, att det skulle vara lugnare där jag är nu, mer strukturerat men det visade sig att jag hade fel. I stället så kom jag till ett organiserat kaos och fick landa springande för att hänga med. Det har varit en fruktansvärd vinter och vår som jag trodde skulle bli bättre när jag slutade veckopendla och parkerade mig permanent i 08. Tyvärr så lurade jag nog mig själv. Jag har legat på en sån hög stressnivå hela tiden, så nära gränsen till max att minsta lilla motgång fått mig att i gå i bitar och nu är det så nära att gå åt helvete som det kan göra.
Förutom att jag har en totalt ohållbar situation med en obegränsad ström av inkommande arbetsuppgifter så har vi dessutom fått en konflikt i gruppen på halsen vilket är oerhört tråkigt och energislukande och det är just den energin jag inte har längre. Jag har kämpat med att försöka hålla näsan ovanför vattenytan tills vår chef lyckats nyrekrytera kollegor för avlastning, men jag orkade inte hålla emot innan jag tog slut. Igår var droppen som gjorde att jag inte längre orkade med. Jag har diskuterat med min arbetsledare vad jag ska göra för något med alla mina arbetsuppgifter och av de kanske hundra frågorna jag jobbar med så har jag fått en prioritering på de tre absolut viktigaste. De skulle jag jobba med den här veckan, men måndagen försvann till att hålla utbildning och därefter gå på ett möte (som naturligtvis innebar ytterligare arbetsuppgifter). Tisdagen var dagen då det skulle hända, men förmiddagen gick åt till att bistå min arbetsledare i en annan uppgift och på eftermiddagen så skulle arbetsgruppen börja diskutera samtliga våra arbetsuppgifter inför verksamhetsplaneringen för 2011. Då briserade bomben! En av mina kollegor, i en grupp på tre personer, spårade ur fullkomligt och var extremt aggressiv i sina anklagelser mot oss andra två. Det kan jag ta och ha en öppen dialog med många hårda ord och en hög ljudvolym (ja, jag menar skrika åt varandra), men vad jag inte klarade av att hantera var att inga motargument bet. I stället för att tillstå att jag hade rätt (där jag hade bra argument) så fick jag bara bemöta en ny anklagelse. Förutsättningarna förändrades hela tiden och personen i fråga var uppenbarligen beredd att ljuga oss rakt i ansiktet för att få sin åsikt igenom och till slut så tog det bara stopp för mig. Jag blev både vansinnigt förbannad och helt dränerad på energi och kände att jag inte längre klarade av att hantera personen. Samtalet gick ungefär så här:

Arbetsledaren: ”Marcus jobbar nu med schemat eftersom det nu har visat sig vara fel i det två gånger, så vi får börja om lite från början.”
Jag: ”Ja, det var visst fel i den versionen som lämnades till IT så jag fick tillbaka den. När jag skickade den igen så gjorde även jag fel i den, så för att inte IT ska få fel version även den tredje gången så kollar jag igenom den grundligt den här gången i stället för att bara titta på våra ändringar från första gången.”
Arga kollegan:”Jag gjorde den första versionen och det var inget fel i den!”
Jag:”Jo det visade sig vara fel i den. Sen skulle jag rätta till felen men gjorde fel igen så nu ser vi till att det blir rätt en gång för alla.”
Kollegan:”Vad var fel? Det var inga fel!”
Jag:”Det var fel laghänvisning på bland annat två ställen..men det var även fler fel. Jag kommer inte ihåg just nu, men det är inte så noga. Det viktiga är att vi gör rätt nu.”
Kollegan:”Jag vill titta på den också! Jag har faktiskt stor kompetens!!”
Jag:”Ingen har ifrågasatt din kompetens och jag har inte skyllt på dig till IT. Jag har sagt till dem att VI har gjort fel, arbetsgruppen. Jag gör det här jobbet för att jag fick tillbaka den medan du var på semester. Det handlar inte om att du inte har något förtroende. Fel gör vi alla, men vi kan inte lämna ifrån oss fel för tredje gången.”
Kollegan:”IT överreagerar..”
Jag:”Nej det gör dem inte. Vi skulle ha levererat detta till dem för länge sedan och när vi väl påtalade den här ändringen i mars så hade vi helt annan beskrivning till dem än vad vi nu levererar i juli. De måste göra om jättemycket för att anpassa sig till schemat vi nu levererat och så visar det sig dessutom att det är fel i det. Det är klart att de reagerar när vi ställer till det för dem och dessutom flera månader för sent.”
Kollegan:”Var för har du inte meddelat IT att vi ändrat oss efter vägen?”
Jag:”Ursäkta?”
Kollegan:”Du skulle ha meddelat dem, varför har du inte gjort det?”
Jag:”Alltså, vi jobbar i en grupp här om du har missat det. Du jobbar också i gruppen, så frågan är även ställd mot dig själv. Varför har inte DU meddelat dem?”
Kollegan:”Du och arbetsledaren har fryst ut mig. Jag har stor kompetens men när det gäller diskussionerna kring schemat med IT fick inte jag vara med. Ni har fryst ut mig!! Om jag inte får vara med så måste jag lita på att det du gör är korrekt!”
Jag:”Vi har delat upp arbetsuppgifterna för vi har så mycket att vi inte kan springa på samma uppgift alla tre hela tiden. Det vet du om och jag tog diskussionen med IT kring beställningen. Men DU skulle precisera regelverket kring beställningen och nu är den fel. Så med din logik så måste jag få fråga dig, varför är inte schemat korrekt när du lämnar ifrån dig det till IT? Varför måste jag få tillbaka det? Måste inte jag lita på att det du gör är rätt?”
Kollega;”Det här är en passiv diskriminering. Ni skyller allt på mig och skvallrar till chefen. Chefen säger att jag är dålig på mitt arbete och tjafsar om min semester. Det har hon fått någonstans ifrån och det kan bara komma från er!”
Jag:”På vilket sätt har vi diskriminerat dig? Det är ingen här som kommer med några anklagelser mer än att du blir förbannad för att vi konstaterar att det är ett fel i ett material som måste åtgärdas. Ingen här mer än du själv pekar finger och jag har fått tagit mycket skit från IT, personlig skit, eftersom jag är den som stått upp och sagt att vi har gjort ett fel som vi ska rätta till. Det är väldigt orättvist att jag ska täcka upp för dig utåt och sen börjar du peka finger om vad jag gör fel. Alla gör fel, så även du, men det är inte alls relevant att älta det utan det handlar bara om att försöka lösa problemet och gå vidare.”
Kollegan:”Jag har inte haft resurser. Juridikfolket har inte granskat mitt arbete..det är därför det är fel!”
Jag:”Men det spelar ingen roll varför det är fel! Vi löser det bara. Det här är inget som hänt precis nu..vi skulle ha beställt det här för över ett år sedan.”
Kollegan:”Då var det XX som jobbade med det här!”

Ja..ni kanske förstår hur det var att diskutera. Vår chef råkade komma in mitt i vår grupps diskussion och vår arbetsledare ville att chefen skulle vara med i dialogen eftersom det haglade mycket anklagelser om att vi skvallrar till chefen. Men kollegan satt knäpptyst och ville inte säga ett ljud så länge chefen var i rummet.
Efter det här samtalet så kände jag mig bara totalt dränerad på energi och kom hem vid 18-tiden. Sen satt jag apatisk i soffan fram till kl 22 innan jag orkade kliva upp och ta tag i det gigantiska diskberget vi hade orsakat. Lisa kom hem efter ridningen och var märkbart irriterad över att disken inte var gjord men jag fick förklara hur dagen varit och hur nära bristningsgränsen jag var. Lisa förstod och tyckte att jag skulle prata med min chef om min situation och se om möjligheten fanns att kanske gå ner i arbetstid under ett antal veckor för att få lite mer lugn och fritid. Jag höll med, men tänkte att i morgon..då blir det rätt soft för då ska jag på två möten hela dagen så jag kan inte göra något åt alla mina arbetsuppgifter och jag behöver inte konfrontera min grälsjuka kollega heller. Det gick käpprätt åt helvete redan kl 20. Trots att jag var bokad på en sak resten av dagen så blir jag och arbetsledaren inkallad till chefen för att få i uppdrag att skriva ett PM under dagen som skulle finnas på hennes bord innan vi gick hem. Uppdraget fick vi kl 11, sen hade vi möten resten av dagen (inklusive personalmöte 12-14.30 som vi inte fick ledigt från) men trots att det påtalades så var det inget som förändrade situationen. Vi fick helt enkelt bara avboka våra andra planer…trots att det naturligtvis påverkade många andra personer med väldigt viktiga uppgifter där vi var med. Efter ett långt ursäktande till dessa personer så konstaterade vi att förutom lunchen och personalmötet så fick vi ca 90 minuter på oss att snyta fram en text från ingenting och det var här jag kände att nu går det inte längre. Jag gick till min chef och förklarade att jag faktiskt inte orkar mer som det är just nu. Chefen som själv varit sjukskriven för utmattningssyndrom precis innan sommaren, såg på mig att det var illa däran och skickade hem mig för resten av veckan.

Vad som händer från måndag vet jag inte, jag försöker att inte tänka på det så mycket. I stället försöker jag förstå varför det blir så här för att hitta en lösning på problemet. För det är egentligen inte arbetsplatsen i sig. Problemet ligger hos mig själv, att inte släppa jobbet när jag kommer hem, att inte inse att jag inte kan göra mer än mitt absolut bästa under 8 timmar av dagen och att det inte är mitt enskilda ansvar att hantera att det finns för många uppgifter för mig för att hinna lösa dem alla. Just nu tar jag ett stort ansvar för allt och alla och det är där min problematik ligger. Det låter helt galet…än värre så ser det helt sjukt ut när det är nedskrivet, men det är fortfarande ett otvivelaktigt faktum som måste accepteras för att kunna göra något åt. Så nu sitter jag här…dessutom blev jag sjuk på kuppen. Hostar och snorar så det inte är sant, men kanske blir det bättre när jag fått sova ikapp lite. Inte för att jag inbillar mig att jag kan ackumulera sömnen jag missat, men sömn botar det mesta och just nu är det bot jag behöver.

Dags att försöka göra ett ryck här hemma och röja lite bland all den skit som ligger runt överallt som ett resultat av den konstanta tidsbristen. Jag tror jag ska ta det lite lugnt också, men det är skönt om man kan ta det lugnt i en städad miljö i stället för i en knarkarkvart..

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Long time no see!

Zup homies!

Ja, nu är jag minsann tillbaka igen efter en satans så lång frånvaro. Vad har hänt? Vad har jag gjort? Jo, ser ni..jag har varit lite ledig och sånt.
Först så drog jag och Lisa en repa till Gotland för att besöka min kusin Magnus. Det är lite fånigt att presentera honom som min kusin för han är som en bror för mig, men eftersom jag också har förbannat bra vän som heter Magnus så blir det ju lite svårt att bara prata om Magnus utan att precisera vem av dem jag menar. Anyways…fyra dagar i kusinens hem med hans fru och barn, strax utanför Visby var precis vad jag behövde. Det är klart underskattat det där med några dagars ledigheter utan att egentligen ha något planerat för dagarna. Vi tog verkligen dagarna som de kom och hade fingertoppskänslan att inte få dåligt samvete de dagarna vi inte gjorde något annat än bara var. Det är klass det! Mer sånt! Tänk att det ska ta 32 år innan man inser att less is more?

I övrigt då? Jo..efter fyra dagars hårt slit på jobbet så blev det dags för en tripp till Östersund. Ett jävla roddande i mitt förråd för att rensa ut all skit jag samlat på mig under åren var vad som stod högst på listan och det kan bara sammanfattas med att det var extremt nödvändigt! Jag har lagt mig till med ett ocharmigt Skrot-Nisse-beteende! Här är ett alldeles klockrent exempel på hur jag hade en överläggning mig själv där jag stod bland en gigantisk hög av flyttkartonger:

”En digitalbox från Boxer..hmm..vad ska jag göra med den? Den borde jag väl slänga..”
”Fast..den är ju ändå fungerande. Kanske jag ska sälja den?”
”Men för sjutton gubbar..vad har den för värde på Blocket? Dessutom så har jag ju inte tid att lägga ut den där. Jag måste ju bli klar med förrådet idag. Släng skiten!”
”Men…den är ju ändå värd något..”
”Men jag har ändå två digitalboxar från Comhem, även fast jag bara behöver en. Det är redan en box för mycket och jag har inte ens ett abonnemang hos Boxer. Släng skiten!”
”Hmm..men Boxer är ju praktisk i de fall det inte finns kabel-tv. Till exempel om jag skulle köpa ett fritidshus. Då vore det ju praktiskt att redan ha en Boxer-box och då skulle jag ju ångra mig om jag slängt en fullt fungerande box..”
”Men för helvete Marcus. Du bor i andra hand i en lägenhet och det är ytterst tveksamt om du ens har råd just nu att köpa en vettig lägenhet att bo i. Att du ens funderar på ett jävla fritidshus är ju bara urbota dumt. Dessutom..om du ens köpte ett fritidshus så skulle det gå loss på kanske en halv miljon. Skulle du då verkligen bry dig om att du kastat en digitalbox från Boxer värd typ tusen kr, om ens det? SLÄNG SKITEN FÖR FAN!”

Ja..bara ett litet utdrag från hur jag har överläggningar med mig själv som kan få den mest tålmodige att bli gråhårig. Det var väldigt nödvändigt att rensa ut och jag känner mig väldigt nöjd med mig själv som genomförde det efter mycket om och men. Nu är jag synnerligen mobil i förhållande till vad jag var innan helgen. Förutom rensningen av alla grejerna så var det kul att träffa syster igen. Det är alldeles för långt mellan gångerna (även då vi bodde i samma stad) som vi verkligen hänger. Det blev inte sååå mycket häng nu heller, men vi hade i alla fall nöjet att få se varandra igen och umgås lite alla dagarna jag var där.
På lördag kväll var det fest för mig och syster hos Jonas med Magnus, Micke, Sara och Saras kompis. Eftersom jag skulle köra dagen efter så tog jag det lite lugnt med alkoholen men det blev en lyckad historia ändå med mycket dans och sång på förfesten. Det är bara att konstatera att Erasure regerar allsången hos Jonas. Alla utom Magnus tycker ju om dem, men när det sen blev lite Nine Inch Nails och hårdare musik så trivdes Magnus och jag alldeles förträffligt. Däremot kan jag med ens konstatera att jag är väldigt klar med staden i övrigt. Krogen är faktiskt bara till besvär. Det kändes skönt så länge jag slapp träffa en massa löst folk och bara kunde hänga med syster och polare, så jag kan lugnt säga att jag inte ångrar att jag lämnade Östersund. Kanske kommer jag någon gång att känna annorlunda, men det tror jag verkligen inte…det finns inget som tyder på att det skulle kunna bli så heller.
Dags för lite sen middag nu och sen diska ett jävla berg innan Lisa kommer. För övrigt så vill jag bara tillägga att jag går på mooooooln just nu! Zlatan och Robinho till Milan är tamejfan det häftigaste jag varit med som Milan-supporter sen vi köpte Nesta 2002! Ja, vi har ju vunnit Champions League två gånger sedan dess också, så ok..det är kanske att ta i, men jävlar så häftigt! Zlatan…skånepågen jag önskat till Milan ända sen han spelade i Malmö har äntligen kommit fram! Först gick han till Ajax och jag tänkte ”ja..det är en bra början att lära sig totalfotbollen..Milan har haft fin användning av holländsk fotbollskonst tidigare. Dessutom lär de lägga märke till honom när han spelar där.” Så går han till bittra rivalen Juventus! Jag tänker att det nog är kört att se honom i Milan, men så kommer jag på att vi faktiskt köpt Super-Pippo från Juventus en gång i tiden så det kan faktiskt gå vägen ändå. Så ÄR han verkligen på väg…Juventus och Milan är överens, Milan och Zlatan är överens…vad händer då? Jävla calciopoli! Ja, jag säger jävla..Juventus förtjänade sitt straff med en överväldigande bevisning men det gick ju inte bara att straffa Juve. Nääää Milan måste ju få sig en skrapa också, även om det inte finns något bevis för några oegentligheter. Milan vill avvakta värvningen av Zlatan eftersom de inte vet om de får spela Champions League då Uefa vill utreda om Milan ska stängas av. Naturligtvis stängs inte Milan av, eftersom det inte finns några bevis, men då har Inter..äckliga Inter gått och köpt Zlatan av Juventus redan! Så..då är det verkligen kört med Zlatan i Milan. Han går aldrig aldrig aldrig från Inter till Milan. Men så gick han till Barca..så undetecknad tänker:”bra där..då finns det en chans att vi köper honom från Barca som vi gjorde med Ronaldinho..” och nu så händer det!! Jag fattar inte var jag ska ta vägen med all min glädje.
Så döm om min förvåning när jag då även får se Robinho segla in i laget! Robinho som jag surade på över att Real Madrid köpte redan när han spelade i Santos 2004. Milan borde ha köpt honom då med sina goda brasilianska kontakter, men han hamnade i Real. Efter många turer kring hans tid i City så dyker han bara upp från ingenstans och det känns som att Marcus får uppleva julafton tidigt i år. Nu börjar jag likt en 10-årig pojke att önska mig tröjor med Zlatans och Robinhos namn på, tänker på hur laget ska formera sig..börjar drömma om resor till Milano. Det kommer bli den ballaste hösten på massor med år. Milan har ett jävla slagkraftigt anfall och kan slå vilket lag som helst! HAJAR NI ATT VI ÄR TILLBAKA?! VI KOMMER VINNA TITLAR!! Jag behöver tid att smälta det här…det är så stort att jag känner hur klubbmärket på bröstet börjar bränna av förväntningar. Vi hörs!

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar